Varför varför jag?!

Hur många gånger har jag inte ställt mig den frågan? 4 veckor efter att jag fött/ blivit akut tvångsfiléad så var jag med om något vidrigt. Ni vet kanske hur det är det allt blir för jobbigt och man önskar att man vill störtdö eller som jag som är spelskadad kunna stänga av och starta om från senaste save:ade omgång.
Tyvär så funkar inte livet som ett dataspel och det går inte heller som med en vhs spola tillbaka. Nån gång kommer jag kanske klara av att berätta här om min förlossning som var en väldigt jobbig upplevelse och trots min stora lycka över att ha blivit mor så var jag efter den psykiskt väldigt skör och traumatiserad.

Så händer detta, efter att under graviditeten svällt till att bli ett gigantiskt fettberg så ville jag så tidigt som möjligt komma igång med att gå. Jag älskar att gå ut med hunden och efter att ha kämpat på lite så kunde jag till stor belåtenhet märka att den så totalt bortblåsta konditionen ändå kom ganska snabbt tillbaka. Det ska vara raskt tempo och bara favoritmusik musik i mp3:n!

Det var efter en sådan intensiv promenad med Wynja som jag började förstå att det var något konstigt med mig. Kanske så står inte allt rätt till i min sargade mage? Men vad visste jag, har aldrig någonsin blivit snittad förr eller velat bli det så jag hade inga som helst kunskaper om hur det ska kännas efteråt.
Men eftersom allt som rörde förlossningen/snittet skrämde livet ur mig så förträngde jag det accepterade det som normalt och gick omkring med en tung studsande livmoder.
Det blev en hel del sådana promenader tills att jag en kväll kände tyngden bli tyngre samt att när jag satt och klev upp så kände jag hur någonting rörde sig i mig. För att göra en lång historia kort och inte besvära evt läsare med långa beskrivningar av hur jag försökte krysta och pilla så kan jag berätta att det som fick mig att vilja störtdö var synen av något som närmast kan beskrivas som sprängda inälvor hänga ut ur underlivet.
Dom arma satarna glömde kvar fosterhinnorna i mig, 4 veckor gick jag med rester från förlossningen i mig tills att en läkare på akuten fick plocka och dra ut eländet. Kom allt ut då svar nej.



I morgon är det tre månader sedan jag förlöstes hade avslag/störning av rester i drygt 8 veckor. Blodfri i drygt en fick ett mystisk blödnings återfall eller så var det kanske helt enkelt det jag fick idag? Min "första" mens, i så fall så var jag blodfri i drygt en vecka efter förlossningen innan min mens kom igång. Vissa slipper fanskapet/mensen i över ett år vanligen så tar det 8 Månader, men jag har kanske redan min andra mens. Varför varför jag?